Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bannlyste bannlyst, pres. bannlyser
bann|lys·er●utesluta ur katolska kyrkans gemenskap
relig.SYN.synonymexkommunicera
Luther blev bannlyst○äv. utvidgatpå kongressen blev den radikala fraktionen bannlyst○äv. bildligtinte tillåta förekomst av
i äldre ordböcker var runda ord bannlystabannlysa ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-talet; 1759 i bildlig bemärkelseUplands-Lagenfornsv. banlysa (belagt i perf. part.)
Subst.:vbid1-113676bannlysande,
vbid2-113676bannlysning