Svensk ordbok 2009, webbversion

ban´jo substantiv ~n ~r banjor·na●ett sträng­instrument med rund resonans­låda och lång hals särsk. anv. som rytm­instrument musikspela banjosedan 1852av eng. banjo med samma betydelse, en am. (syd­staterna) uttalsvariant av bandore, till spa. bandurria, namn på ett sträng­instrument