Svensk ordbok 2009, webbversion
ban´jo
substantiv ~n ~r
banjor·na●ett stränginstrument med rund resonanslåda och lång hals
särsk. anv. som rytminstrument
musikspela banjosedan 1852av eng. banjo med samma betydelse, en am. (sydstaterna) uttalsvariant av bandore, till spa. bandurria, namn på ett stränginstrument