Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen banemän, best. plur. banemännen
bane|mann·en●person som dödat viss annan person
samh.yrk.polisen letar ännu efter statsministerns baneman○äv. bildligtföretagets banemanhan har varit NN:s baneman i flera av de senaste turneringarnangns banemansedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. banaman