Svensk ordbok 2009, webbversion

bandoneon [-å´n] substantiv ~en ~er band·one·on·en●ett stort, fyr­kantigt drag­spel nu­mera mest anv. av argentinska tangoorkestrar musiken tangouppvisning till ackompanjemang av bandoneon och gitarrsedan 1989i analogi med ackordion bildat till namnet på upp­finnaren tysken Heinrich Band