Svensk ordbok 2009, webbversion

banalite´t substantiv ~en ~er ban·al·itet·en●det att vara banal psykol.utstr.vardags­livets banalitet○äv. om en­skild banal före­teelse, banalt yttrande e.d.hans tal inne­höll ingen­ting annat än banaliteterbanaliteter (om ngt/att+V/SATS)sedan 1879Ondskans banalitet.Titel på predikan hållen av Margot Wallström vid tv-gudstjänst från Svenska kyrkan i Bryssel; titeln syftar på Hanna Arendts reportage Den banala ondskan (svensk översättning 1964) om nazismens brott och den mänskliga moralen