Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ban·al·itet·en●det att vara banal
psykol.utstr.vardagslivets banalitet○äv. om enskild banal företeelse, banalt yttrande e.d.hans tal innehöll ingenting annat än banaliteterbanaliteter (om ngt/att+V/SATS)sedan 1879Ondskans banalitet.Titel på predikan hållen av Margot Wallström vid tv-gudstjänst från Svenska kyrkan i Bryssel; titeln syftar på Hanna Arendts reportage Den banala ondskan (svensk översättning 1964) om nazismens brott och den mänskliga moralen