Svensk ordbok 2009, webbversion

balalajka [-laj`-äv.-laj´-] substantiv ~n balalajkor balalajk·an●ett gitarrliknande (ryskt) instrument med tre­kantig resonans­låda och lång hals musikspela balalajkasedan 1841av ry. balalajka med samma betydelse; trol. av ljud­härmande urspr.