Svensk ordbok 2009, webbversion
balalajka
[-laj`-äv.-laj´-]
substantiv ~n balalajkor
balalajk·an●ett gitarrliknande (ryskt) instrument med trekantig resonanslåda och lång hals
musikspela balalajkasedan 1841av ry. balalajka med samma betydelse; trol. av ljudhärmande urspr.