Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`kväg substantiv ~en ~ar bak|­väg·en●väg (till ngt) som inte följer den naturliga banan utan når målet bak­ifrån el. på annat o­väntat sätt rum.de försökte ta sig in i huset bakvägenstats­rådet tog en bakväg för att und­vika journalisterna○ofta bildligtsmyg­väg han försöker verka objektiv men värderingarna kommer in bakvägenhon fick höra om väninnans skils­mässa på bakvägaren bakväg (till ngt)sedan 1842