Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
bak|väg·en●väg (till ngt) som inte följer den naturliga banan
utan når målet bakifrån el. på annat oväntat sätt
rum.de försökte ta sig in i huset bakvägenstatsrådet tog en bakväg för att undvika journalisterna○ofta bildligtsmygväg
han försöker verka objektiv men värderingarna kommer in bakvägenhon fick höra om väninnans skilsmässa på bakvägaren bakväg (till ngt)sedan 1842