Svensk ordbok 2009, webbversion
bagel
[bej´gel]
substantiv ~n ~s
●ett ringformigt bröd som sjuds i vatten innan det gräddas
kokk.bagel med tonfiskrörabageln härstammar från Östeuropasedan 1983av eng. bagel med samma betydelse; ur jiddisch beygel ’liten ring’, besl. med ty. beugen ’böja’