Svensk ordbok 2009, webbversion

backhand [bäk´händ] substantiv ~en back|­hand·en●slag som ut­förs med handens ytter­sida i slagriktningen i tennis m.fl. racket­sporter sport.en dödande backhand nära bas­linjen○äv. om mot­svarande teknikhan måste förbättra sin backhand○äv. om ett liknande, regel­vidrigt slag i boxningsedan 1924av eng. back­hand med samma betydelse, till back ’bak­sida’ och hand ’hand’