Svensk ordbok 2009, webbversion

backhammer [bäk´hämer] substantiv ~n backhamrar back|­hamr·ar●ett grepp som ut­förs från över­läge i liggande brottning var­vid man krokar mot­ståndarens ena arm och försöker pressa honom/henne runt till rygg­läge sport.sedan 1933bildn. till eng. back ’rygg’ och hammer ’hammare’