Svensk ordbok 2009, webbversion
backhammer
[bäk´hämer]
substantiv ~n backhamrar
back|hamr·ar●ett grepp som utförs från överläge i liggande brottning
varvid man krokar motståndarens ena arm och försöker pressa honom/henne runt till ryggläge
sport.sedan 1933bildn. till eng. back ’rygg’ och hammer ’hammare’