Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vväpna verb ~de ~t av|­väpn·ar●ta i­från (ngn) vapnen komm.mil.JFRcohyponymavrusta den desperate mannen avväpnades○äv. bildligtta bort anfallskraften från stats­ministern avväpnade kritiken genom att bjuda in parti­ledarna till över­läggningaravväpna ngn/ngtsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. afväpna Subst.:avväpnande, vbid2-111865avväpning