Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avvande avvant, pres. avvänjer
av|vänj·er●äv. lös förb., sevänja av
vänja (spädbarn) vid att avstå från bröstmjölk
med.de flesta barn är avvanda i ettårsåldern○äv. allmännarefå att överge
visst beteende, t.ex. rökning
avvänjningskurdet är mycket svårt att avvänja missbrukareavvänja ngn (från ngt/att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. afvänia
Subst.:vbid1-111859avvänjande,
vbid2-111859avvänjning