Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vvänja verb avvande avvant, pres. avvänjer av|­vänj·er●äv. lös förb., sevänja av vänja (späd­barn) vid att av­stå från bröst­mjölk med.de flesta barn är avvanda i ettårs­åldern○äv. all­männarefå att över­ge visst beteende, t.ex. rökning avvänjningskurdet är mycket svårt att avvänja miss­brukareavvänja ngn (från ngt/att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. afvänia Subst.:vbid1-111859avvänjande, vbid2-111859avvänjning