Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avvägde avvägt, pres. avväger
av|väg·er1noga avpassa (åtgärder e.d.) i fråga om verkningarna
vanligen med hänsyn till ev. överdrifter i båda riktningarna
komm.en väl avvägd passning från NNdet borgerliga skatteförslaget är väl avvägtriskerna avvägs mot vinstmöjligheternaavväga ngt (efter/mot ngt)sedan 17532bestämma höjden hos (viss punkt) i förhållande till en viss punkt i terrängen
med hjälp av horisontella syftlinjer
lantmät.avväga ngtsedan 1679Subst.:vbid1-111835avvägande,
avvägning