Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vväga verb avvägde avvägt, pres. avväger av|­väg·er1noga av­passa (åt­gärder e.d.) i fråga om verkningarna vanligen med hän­syn till ev. över­drifter i båda riktningarna komm.en väl avvägd passning från NNdet borgerliga skatte­förslaget är väl avvägtriskerna avvägs mot vinst­möjligheternaavväga ngt (efter/mot ngt)sedan 17532bestämma höjden hos (viss punkt) i förhållande till en viss punkt i terrängen med hjälp av horisontella syft­linjer lantmät.avväga ngtsedan 1679Subst.:vbid1-111835avvägande, avvägning