Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avvann avvunnit avvunnen avvunna, pres. avvinner
av|vinn·er●få fram (ngt värdefullt) ur
ngt; mest abstrakt
sociol.han lyckades avvinna ämnet nya intressanta aspekteravvinna (ngn/ngt) ngtsedan 1825jfr fornsv. afvinna ’vinna från, frånta’
Subst.:vbid1-111792avvinnande,
vbid2-111792avvinning