Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de äv. avtvang, ~t äv. avtvungit, ~d äv. avtvungen, ~de el. avtvungna, pres. ~r
av|tving·ar●äv. lös förb., setvinga av
tvinga (ngn) att ge ifrån sig
ngt (ofta ngt abstrakt)
komm.hon avtvingades en fullständig bekännelseavtvinga ngn ngtsedan 1526Subst.:vbid1-111681avtvingande