Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|ton·ar1ofta lös förb., setona av
sakta bli svagare
om ljud el. synintryck
konstvet.rösten avtonadescenerna fram- och avtonar mjukt och smidigtavtonasedan 18672ofta pass.
uttala (ursprungligen tonande språkljud) utan stämbandston
språkvet.g, b, och d avtonas i slutet av ord i tyskanavtona ngtsedan åtm. 1960-taletSubst.:vbid1-111594avtonande,
avtoning