Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vtona verb ~de ~t av|­ton·ar1ofta lös förb., setona av sakta bli svagare om ljud el. syn­intryck konstvet.rösten avtonadescenerna fram- och av­tonar mjukt och smidigtavtonasedan 18672ofta pass. ut­tala (ur­sprungligen tonande språk­ljud) utan stämbandston språkvet.g, b, och d avtonas i slutet av ord i tyskanavtona ngtsedan åtm. 1960-taletSubst.:vbid1-111594avtonande, avtoning