Svensk ordbok 2009, webbversion
a
`
vsöka
verb
avsökte avsökt
,
pres.
avsöker
av|sök·er
●
ofta lös förb., se
söka av
planmässigt söka igenom
tekn.
radarn avsökte natthimlen
avsöka ngt (med ngt)
sedan 1913
Subst.:
vbid1-111489
avsökande
,
vbid2-111489
avsökning