Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|spis·ar●äv. lös förb., sespisa av
avvisa på ett lättvindigt sätt
komm.hon avspisade honom med några vaga ursäkterhon försökte närma sig sin make men blev avspisadavspisa ngn/ngt (med ngt)sedan 1646 i sin nuvarande bet.jfr fornsv. afspisa ’utspisa’; senare ’göra sig kvitt efter viss förplägnad’
Subst.:vbid1-111150avspisande,
vbid2-111150avspisning