Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vspisa verb ~de ~t av|­spis·ar●äv. lös förb., sespisa av av­visa på ett lätt­vindigt sätt komm.hon avspisade honom med några vaga ur­säkterhon försökte närma sig sin make men blev avspisadavspisa ngn/ngt (med ngt)sedan 1646 i sin nu­varande bet.jfr fornsv. afspisa ’ut­spisa’; senare ’göra sig kvitt efter viss förplägnad’ Subst.:vbid1-111150avspisande, vbid2-111150avspisning