Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vskräcka verb avskräckte avskräckt, pres. avskräcker av|­skräck·er●verka av­hållande på (ngn) genom hot av varierande styrka mil.samh.ett avskräckande exempeldet upp­rustade försvarets avskräckande förmågamånga betvivlar att strängare straff skulle avskräcka de grövre brottslingarna○äv. försvagathan lät sig inte avskräckas av den hårda konkurrensen i tävlingenavskräcka (ngn) (från ngt/att+V)sedan 1541till skräck Subst.:vbid1-110893avskräckande, avskräckning