Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avskräckte avskräckt, pres. avskräcker
av|skräck·er●verka avhållande på (ngn) genom hot
av varierande styrka
mil.samh.ett avskräckande exempeldet upprustade försvarets avskräckande förmågamånga betvivlar att strängare straff skulle avskräcka de grövre brottslingarna○äv. försvagathan lät sig inte avskräckas av den hårda konkurrensen i tävlingenavskräcka (ngn) (från ngt/att+V)sedan 1541till skräck
Subst.:vbid1-110893avskräckande,
avskräckning