Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|liv·ar●beröva livet
särsk. med avs. på djur men ngn gång äv. med avs. på människor
med.utstr.JFRcohyponymdöda 1
bilisten kan behöva hjälp med att avliva ett svårt skadat djurett läger där nazisterna avlivade 200 000 judar○äv. bildligtgöra slut på
(felaktig) föreställning e.d.
äntligen kan den seglivade myten avlivasavliva ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. afliva; jfr liv
Subst.:vbid1-110113avlivande,
vbid2-110113avlivning