Svensk ordbok 2009, webbversion
a`vledningsändelse
substantiv ~n ~r
av·led·nings|änd·els·en●betydelsebärande orddel som (oftast) placeras efter ordets kärna
men själv vanligen inte kan förekomma som självständigt ord
språkvet.ordet ”rusning” har avledningsändelsen ”\-ning”en avledningsändelse (till ngt)sedan 1854