Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vkorta verb ~de ~t av|­kort·ar1ofta lös förb., sekorta av göra kortare konkret el. med avs. på tid e.d. tid.JFRcohyponymförkorta 1 han fick sin värnplikts­tid avkortadavkorta ngt (med ngt)sedan ca 1625jfr fornsv. afkorta ’minska; göra in­trång i’ 2förkorta mat.mat.avkorta ett bråkavkorta TAL (med TAL)sedan 1651Subst.:vbid1-109963avkortande, avkortning