Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|kort·ar1ofta lös förb., sekorta av
göra kortare
konkret el. med avs. på tid e.d.
tid.JFRcohyponymförkorta 1
han fick sin värnpliktstid avkortadavkorta ngt (med ngt)sedan ca 1625jfr fornsv. afkorta ’minska; göra intrång i’
2förkorta
mat.mat.avkorta ett bråkavkorta TAL (med TAL)sedan 1651Subst.:vbid1-109963avkortande,
avkortning