Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avhände avhänt, pres. avhänder
av|händ·er●ta ifrån
ngn ngt, vanligen med våld el. olagligt
jur.hon avhändes sin egendom○ofta refl.göra sig av med
vi kan inte avhända oss vårt bästa påtryckningsmedelavhända ngn ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. afhända; till hand
Subst.:vbid1-109747avhändande