Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vhända verb avhände avhänt, pres. avhänder av|­händ·er●ta i­från ngn ngt, vanligen med våld el. o­lagligt jur.hon avhändes sin egendom○ofta refl.göra sig av med vi kan inte avhända oss vårt bästa påtrycknings­medelavhända ngn ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. afhända; till hand Subst.:vbid1-109747avhändande