Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vböja verb avböjde avböjt, pres. avböjer av|­böj·er●förklara sig inte kunna god­ta eller tillmötes­gå för­slag, begäran etc. komm.han erbjöds att bo gratis på hotellet men avböjde artigtav riks­dagens leda­möter har 40 avböjt om­val i höstför­slaget fick ett avböjande svaravböja (ngt/att+V)sedan 1649 i bet. ’av­styra (t.ex. en o­lycka)’; 1819 i bet. ’hövligt av­slå’till 1av 1 och böja Subst.:vbid1-109129avböjande, vbid2-109129avböjning