Svensk ordbok 2009, webbversion
verb avböjde avböjt, pres. avböjer
av|böj·er●förklara sig inte kunna godta eller tillmötesgå
förslag, begäran etc.
komm.han erbjöds att bo gratis på hotellet men avböjde artigtav riksdagens ledamöter har 40 avböjt omval i höstförslaget fick ett avböjande svaravböja (ngt/att+V)sedan 1649 i bet. ’avstyra (t.ex. en olycka)’; 1819 i bet. ’hövligt avslå’till 1av 1 och böja
Subst.:vbid1-109129avböjande,
vbid2-109129avböjning