Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|balk·ar●äv. lös förb., sebalka av
skilja av med tillfällig eller ofullständig sidovägg
så att ett båsliknande utrymme erhålls
byggn.tekn.fängelset utgjordes av ett skjul som avbalkats till arrestervarje djur hade ett eget avbalkat utrymmeavbalka ngtsedan 1850till 1av 1 och balk
Subst.:vbid1-108991avbalkande,
avbalkning