Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vbalka verb ~de ~t av|­balk·ar●äv. lös förb., sebalka av skilja av med till­fällig eller o­fullständig sidovägg så att ett båsliknande ut­rymme erhålls byggn.tekn.fängelset ut­gjordes av ett skjul som avbalkats till arrestervarje djur hade ett eget avbalkat ut­rymmeavbalka ngtsedan 1850till 1av 1 och balk Subst.:vbid1-108991avbalkande, avbalkning