Svensk ordbok 2009, webbversion

autonom [-nå´m] adjektiv ~t auto·nom1som har hög grad av o­beroende utan att ha fullt själv­bestämmande; särsk. om del­stat e.d. in­om federation admin.pol.JFRcohyponymsjälvstyrandecohyponymsjälvständig 2 landet består av tre autonoma del­republiker○äv. bildligto­beroende av ngt över­ordnat konsten trodde sig helt autonom genom fri­görelsen från på­bjudna höga ämnenautonoma nervsystemetsenervsystem sedan 1871av grek. auton´omos ’själv­styrande’; till auto- och nom´os ’sed; lag’ 2som ut­trycker en starkt kritisk in­ställning till sam­hället om vissa grupper som ofta är beredda till långt­gående aktioner vid demonstrationer o.d. samh.sociol.det autonoma nät­verket om­fattade enligt polisen bl.a. anarkister och hus­ockupantersedan åtm. 1997