Svensk ordbok 2009, webbversion
aura
[au´-]
substantiv ~n
aur·an1strålglans
spec. i ockulta sammanhang, kring ”besjälad kropp”
relig.○äv. bildligten aura av lidande stod ständigt kring honomhennes aristokratiska aurasedan 1930av lat. au´ra ’andetag; bris, vind’
2förkänningar till epileptiskt anfall
med.sedan 1924