Svensk ordbok 2009, webbversion
astil
`
be
substantiv
~n astilbar
astilb·en
●
typ av (prydnads)växt med blommor i stora knippen
ofta i vitt, rosa el. rött
bot.
en astilbe trivs i skugga eller halvskugga
sedan 1904
nylat.; till grek.
stilbos
´
’som glänser’