Svensk ordbok 2009, webbversion

as`falt substantiv ~en ~er asfalt·en●ett kolliknande, svart, glänsande ämne som mjuknar vid upp­hettning bildat på naturlig väg el. till­verkat av petroleum­produkter; anv. som väg­beläggning, för impregnering, tätning, isolering m.m. rum.ämne.asfaltbeläggningasfaltkokareasfaltpappnaturasfaltoljeasfaltgatan var ny­lagd med svart asfalt○äv. bildligt i ut­tryck för dyster stads­miljö etc.ett asfaltens barnsedan 1671 i bet. ’naturlig asfalt’; 1867 i bet. ’konst­gjord asfalt’av grek. as´phaltos ’jord­beck’, urspr. ’o­förstörbar’ Som het, rykande hud breddes jag över nakna gator i världens städer: asfalt.Artur Lundkvist, Asfalt (ur Vit man, 1932)