Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
asfalt·en●ett kolliknande, svart, glänsande ämne som mjuknar vid upphettning
bildat på naturlig väg el. tillverkat av petroleumprodukter; anv. som vägbeläggning, för impregnering, tätning, isolering m.m.
rum.ämne.asfaltbeläggningasfaltkokareasfaltpappnaturasfaltoljeasfaltgatan var nylagd med svart asfalt○äv. bildligt i uttryck för dyster stadsmiljö etc.ett asfaltens barnsedan 1671 i bet. ’naturlig asfalt’; 1867 i bet. ’konstgjord asfalt’av grek. as´phaltos ’jordbeck’, urspr. ’oförstörbar’
Som het, rykande hud breddes jag över nakna gator i världens städer: asfalt.Artur Lundkvist, Asfalt (ur Vit man, 1932)