Svensk ordbok 2009, webbversion
[a∫-(ljust sj-ljud) el.as-]
substantiv ~en ~er
a·scend·ent·en1person som ngn härstammar från i rakt nedstigande led
t.ex. far, mor, farfar, mormor
släkt.yrk.MOTSATSantonymdescendent
en ascendent (till ngn)sedan 1821till lat. ascen´dere ’stiga upp’
2det stjärntecken som står vid horisontens rand vid en människas födelse
och som i horoskop sägs beskriva den bild av sig själv en människa ger
astrol.hon var tvilling men hade ascendenten i vädurensedan åtm. 1990