Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n arvingar
arv·ing·en●person som är berättigad till arv
enl. lag el. genom testamente
jur.yrk.bröstarvingetronarvingehennes enda arvingeKruppimperiets arvingengns/ngts arvinge, arvinge till ngn/ngtsedan 1000-taletrunsten, Bromma, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform irfRkR, fornsv. ärvinge, arvinge (jfr runformen arfi ’arvinge’)