Svensk ordbok 2009, webbversion
[-aŋ∫ö´rel.-an∫ö´r]
substantiv ~en ~er
ar·rang·ör·en1person eller grupp som förbereder och sätter (viss aktivitet) i verket
samh.yrk.arrangörsklubbfestarrangörmedarrangörkonferensens arrangöreren arrangör (av ngt)sedan 1849av fra. arrangeur med samma betydelse, till arranger ’arrangera’ och -eur, av lat. -a´rius ’person som utför ngt’
2person som bearbetar musikstycken för ny besättning
musiken arrangör (av ngt)sedan 1885