Svensk ordbok 2009, webbversion
arkont
[-ån´t]
substantiv ~en ~er
arkont·en●(titel för) högste ämbetsman i vissa stadsstater i det antika Grekland
särsk. i Athen
histor.pol.yrk.i Athen utsågs årligen nio arkontersedan 1766till grek. ar´khon ’härskare; anförare’