Svensk ordbok 2009, webbversion

arkont [-ån´t] substantiv ~en ~er arkont·en●(titel för) högste ämbets­man i vissa stads­stater i det antika Grek­land särsk. i Athen histor.pol.yrk.i Athen ut­sågs årligen nio arkontersedan 1766till grek. ar´khon ’härskare; an­förare’