Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. arbetarn, plur. ~, best. plur. arbetarna
arbet·ar·en1person som yrkesmässigt utför visst fysiskt arbete
av mer el. mindre kvalificerat slag, för produktion, förädling, reparation etc.; särsk. inom industrin
arb.yrk.JFRcohyponymjobbare 1
kroppsarbetarevarvsarbetarearbetare och tjänstemän○i plur. ofta om sådana personer som samhällsklassMarx uppmaning till arbetarna i alla länder att förena sig○äv. allmännareperson som arbetar för visst syfte
handens och hjärnans arbetaresedan senare hälften av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. arbeidare
2vinglös individ hos samhällsbildande insekter
som tjänar samhället men själv inte fortplantar sig; hos t.ex. bina, myrorna och termiterna; vanligen om ofruktsamma honor
zool.JFRcohyponymarbetsbi
sedan 1860