Svensk ordbok 2009, webbversion
[-il´ibl. äv.-i´l]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●årets fjärde månad
kännetecknad (i Sverige) av inbrytande men ännu inte pålitlig vår
tid.aprilväder○spec. i ett talesätt (när man har lurat ngn den 1 april)aprilskämtapril, april!april, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill(i/under) april (månad)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. april; av lat. Apri´lis, romarnas andra månad; av omdiskuterat urspr.