Svensk ordbok 2009, webbversion
appretu
´
r
äv.
apprety
´
r
apprety
´
r
substantiv
~en ~er
ap·pret·ur·en, ap·pret·yr·en
●
det att appretera ngt
t.ex. styvhet och glans
textil.
appreturmedel
○
äv. om resultatet, särsk. om styvhet och glans
sedan 1773