Svensk ordbok 2009, webbversion

appen´dix substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ap·pend·ix·et1fri­stående tillägg till skriven fram­ställning bok.rum.JFRcohyponymsupplementcohyponymaddenda ort­namnen förtecknas i en sär­skild lista, se appendixett appendix (till ngt)sedan 1660av lat. appen´dix ’bi­hang’, till ad´ ’till’ och pende´re ’hänga’; jfr pendel 2blind­tarmens mask­formiga bi­hang med.sedan 1895