Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ap·pell·en1bön om välvilligt agerande
ofta av formell el. högtidlig karaktär
admin.komm.samh.tid.fredsappellfredsorganisationen riktade en lidelsefull appell till de församlade politikerna○spec. jur.framställan om omprövning (inför högre rätt)
av visst ärende
en appell till högre instansjuryns beslut är utan appellen appell (till ngn/ngt) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1892till appellera
2en tävlingsklass för hundar
där hundens förmåga att lyda förarens kommando testas
admin.af.mil.tid.sedan 1776