Svensk ordbok 2009, webbversion

appell´ substantiv ~en ~er ap·pell·en1bön om väl­villigt agerande ofta av formell el. hög­tidlig karaktär admin.komm.samh.tid.fredsappellfreds­organisationen riktade en lidelse­full appell till de församlade politikerna○spec. jur.fram­ställan om om­prövning (in­för högre rätt) av visst ärende en appell till högre instansjuryns beslut är utan appellen appell (till ngn/ngt) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1892till appellera 2en tävlings­klass för hundar där hundens förmåga att lyda förarens kommando testas admin.af.mil.tid.sedan 1776