Svensk ordbok 2009, webbversion

apoteos [-å´s] substantiv ~en ~er apo·te·os·en●upp­höjande (av människa) till gud admin.relig.JFRcohyponymförgudning ○äv. bildligtförhärligande nekrologen formade sig till en veritabel apoteossedan 1818via fra. av grek. apothe´osis ’förgudning’; jfr teo-