Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
anti·foni·er●växelsång mellan två enstämmiga körgrupper
särsk. om en av de äldsta typerna av kyrkosång
musiksedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. antiphona; av senlat. antiph´ona ’växelsång’; till grek. antiph´onos ’som ljuder emot (till gensvar)’; jfr fon