Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
an|storm·ar●äv. lös förb., jfrstorma an
genomföra häftigt anfall
särsk. mil., sportmil.sport.den anstormande ryska förstafemman○äv. bildligtanstorma ngn med böneranstorma (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1834av ty. anstürmen med samma betydelse; jfr storm
Subst.:vbid1-105348anstormande,
anstormning