Svensk ordbok 2009, webbversion

an`storma verb ~de ~t an|­storm·ar●äv. lös förb., jfrstorma an genom­föra häftigt an­fall särsk. mil., sportmil.sport.den anstormande ryska första­femman○äv. bildligtanstorma ngn med böneranstorma (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1834av ty. anstürmen med samma betydelse; jfr storm Subst.:vbid1-105348anstormande, anstormning