Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
an|rop·et●yttrande eller signal som påkallar uppmärksamhet
särsk. i militära sammanhang och vid telekommunikation
admin.komm.tid.JFRcohyponymtillrop
anropsordanropssignalallmänt anropsvara på anropden okände stannade inte vid vaktens anropett anrop (av ngn/ngt) (om ngt/SATS)sedan 1516brev från Kätil Pålsson till Sten Sture om bergsdriften, (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. anrop; av lågty. anrop med samma betydelse; jfr ropa