Svensk ordbok 2009, webbversion
anomi
´
substantiv
~n ~er
a·nomi·er
●
samhälleligt tillstånd av regellöshet eller normlöshet
sociol.
sedan 1887
ur grek.
anomi
´
a
’laglöshet’, till
a-
’ej’ och
nom
´
os
’lag’