Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
an·nekt·er·ar●ta (landområde) i besittning
vanligen med våld
mil.Israel annekterade östra Jerusalem 1967annektera ngtsedan 1866av lat. annec´tere ’förena med’, till ad´ ’till’ och nec´tere ’knyta; fästa’; jfr annex
Subst.:vbid1-104857annekterande,
vbid2-104857annektering;
annexion,
annektion