Svensk ordbok 2009, webbversion
verb anlåg anlegat, pres. anligger
an|ligg·er●vanligen lös förb., seligga an
ligga med direkt kontakt
mot annat föremål e.d.
rum.tekn.anliggande bromsaranligga mot ngtsedan 1873av lågty. anliggen, ty. anliegen ’ligga intill’