Svensk ordbok 2009, webbversion

an`ligga verb anlåg anlegat, pres. anligger an|­ligg·er●vanligen lös förb., seligga an ligga med direkt kontakt mot annat före­mål e.d. rum.tekn.anliggande bromsaranligga mot ngtsedan 1873av lågty. anliggen, ty. anliegen ’ligga in­till’