Svensk ordbok 2009, webbversion

ank`unge substantiv ~n ankungar ank|­ung·en●unge till anka zool.den fula ankungenden utanför­stående som först blir illa behandlad men sedan beundrad​ före­taget var tidigare den fula ank­ungen men har genom den industriella hög­konjunkturen blommat upp sedan 1685