Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ankor
ank·an1typ av tam gräsand
större än den vilda och med varierande färg
kokk.JFRcohyponymankbonde
pekingankarouenanka○äv. om motsvarande maträttugnstekt anka med sparris○äv. om (bad)leksak, prydnadsföremål etc. i form av en ankaplastankagå som en ankasegå 1
sprängd anka
anka som gnids in med salt före tillagningen
till middag serverades sprängd anka med potatisgratäng
sedan 1587av omdiskuterat urspr.; ev. till ett and-kona, ankona, där -ona har uppfattats som slutartikel
2uppseendeväckande men falsk tidningsuppgift
m-med.tidningsankasedan 1852efter fra. canard med samma betydelse