Svensk ordbok 2009, webbversion
an
`
hörig
adjektiv
~t
an|hör·ig
●
nästan alltid substantiverat
som är bland de närmaste släktingarna
admin.
yrk.
sorgen när en nära anhörig dör
anhörig (till ngn)
sedan 1727
av lågty.
anhörich
’tillhörande; släkt med’