Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫i´]
substantiv ~n ~er
an·ergi·er1del av en energimängd som vid energiomvandling inte kan användas till arbete
utan bara till värme
fys.kem.sedan åtm. 1989av grek. anergi´a ’sysslolöshet’, av an- ’icke-’ och er´gon ’verk, arbete’; jfr energi
2knappast plur.
avsaknad av normalt immunförsvar i cellerna
med.sedan 1998