Svensk ordbok 2009, webbversion

anemon [-å´n] substantiv ~en ~er anem·on·en●typ av sippa särsk. om (stor­blommiga) arter som odlas som prydnads­växter bot.bukettanemonhöstanemonnarcissanemonsedan 1745av grek. anemo´ne med samma betydelse; till grek. an´emos ’vind’; besl. med ande Blå anemonerna, mandelträdsblommorna, stå som en sky över kullarna.Evert Taube, Blå anemonerna (Pierina), i Pepita dansar (1950)